Svensk ordbok 2009, webbversion

rinna a´v verb rann runnit, pres. rinner rinn·er●äv. fast sammansättn., seavrinna rinna bort särsk. om vatten(samling) som är resultat av neder­börd el. in­går i vatten­drag smutsen rinner av med regnet○äv. bildligtinte på­verka eller bekomma kritiken bara rinner av honomrinna av (ngnstans), rinna av (ngn)sedan 1615Subst.:vbid1-925085avrinnande, avrinning